pipa
- anordning för tobaksrökning som består av ett ihåligt skaft med en rund behållare i ändan där tobaken antänds [rökpipa] subst.
- rörformig anordning (ex. orgelpipa, benpipa, gevärspipa) subst.
- slangord för röst (ex. hon har en fantastisk pipa) subst.
- en gammal form av blåsinstrument [~ flöjt] subst.
- ett kinesiskt päronformat stränginstrument [~ luta] subst.
- inom zoologi ett släkte av vattenlevande groddjur från Central- och Sydamerika subst.
- runda eller ovala behållare som består av stående, sammanfogade stäver som användes som vintransport [SYN. laggkärl] subst.
- ett äldre rymdmått på 471,06 lite som förvarades i större laggkärl (se pipa 6) subst.
- kortord för visselpipa subst.
- förr om ett slags rörformigt bakverk med små hål på sidan subst.
- inom glasblåseri långt metallrör som används för att blåsa en viss mängd smält glas som formas i den ena ändan [SYN. järnstångspipa] subst.
- vattenledningsrör subst.
- inom kyrkohistoria ett litet sugrör som användes för att suga upp vin ur kalken under nattvarden subst.
- barometerrör subst.
- rulle eller spole med guldtråd subst.
- armskena eller benskena på rustning subst.
- inom anatomi penis eller urinrör subst.
- inom anatomi luftrör subst.
- inom zoologi sifon subst.
- inom zoologi sugröret på insekter subst.
- inom zoologi den rörliknande delen på koraller subst.
- inom botanik växter med ihålig stjälk eller strå subst.
- rörliknande veck på tyg och andra liknande material subst.
- inom botanik porerna hos rörsvampar [mindre brukligt] subst.
- håligheterna i ostar som bildas under lagring [SYN. öga] (oftast plural) subst.
- inom biodling de sexkantiga cellerna i en bikaka [SYN. bicell] [mindre brukligt] subst.
- långsträckt hålighet [SYN. kanal] subst.
- skolpojkslang för symbol som läraren markerar på en elevtext för att markera fel [SYN. bock] subst.
- slangord för snippa subst.
- äldre slangord för samlag subst.
- inom zoologi kortord för pipgrodor (Leptodactylus) subst.
- ge ifrån sig svagt ljud i högt tonläge verb
- göra rörformiga veck på krage, tygremsa eller dylikt verb
- vissla verb
- klaga gnällande [SYN. jämra sig] verb
- spela på blåsinstrument verb
- älder slangord för att lägga vantarna på något [SYN. stjäla] verb
- göra något rörformigt [SYN. urhålka] verb
- om säd, skjuta strå verb
- inom snickeri förse snideri med små halvcylindriska detalj som utsmyckning utsmyckning verb
- på lek peta på ett barn och samtidigt säga pip verb
- peta på eller sticka någon på skämt eller för att retas [allmän betydelse till pipa 41] verb
- slangord för att ge sig iväg [SYN. sticka] verb
