harpa
- ett stort stränginstrument som består av en ram där en sida utgörs av instrumentkroppen där strängarna är spända [~lyra] subst.
- ett redskap för sortering av grövre och finare korn bestående av en ram med galler subst.
- stränginstrument som spelas med stråke (särsk. i sammansättningar) subst.
- ful och äldre kvinna som är frånstötande subst.
- inom osttillverkning ett harpliknande verktyg som används för att skära mjölk och löpe som antagit en fast form i mindre bitar vid ystning subst.
- slangord för snippa subst.
- spela harpa (se harpa 1) verb
- uppstå svårigheter [SYN. knipa] verb
