bryta
- få att spricka sönder i bitar genom kraftig böjning verb
- rörelse som karaktäriseras av en kraftig böjning verb
- ändra på ordningsföljden eller ordningen på något (ex. bryta turordningen) verb
- avsluta ett visst förlopp (ex. bryta tystnaden) [bildlig betydelse till bryta 1] verb
- utvinna mineral från gruva (ex. bryta koppar i Falu gruva) verb
- handla i direkt motsättning mot en överenskommelse eller regel (ex. bryta ett kontrakt) verb
- våg som med kraft kolliderar mot något verb
- ljusstrålar som ändrar riktning (ex. konvexa linser bryter de parallella ljusstrålarna så att de samlas i en brännpunkt) verb
- glas eller vattendroppe som delar upp det vita ljuset till ett mångfärgat spektrum verb
- tillföra en avvikande nyans till en färg (bryta den bruna färgen med gula ränder) verb
- tillföra en avvikande smak (jämför bryta 9) verb
- tala med ett främmande uttalsmönster verb
- spricka fram om blad eller blomknoppar verb
- bråka lin eller hampa verb
- luckra upp jord med plog eller dylikt verb
- orsaka bristning eller skavsår på rid- eller dragdjur på grund av sadel o.d. verb
- lägga i veck [SYN. vecka] verb
- vätska som blir grumlig verb
- krossa [SYN. tillintetgöra] verb
- på ett våldsamt sätt ändra eller förändra verb
- begå lagbrott [SYN. förbryta sig] verb
- inom osttillverkning skära den koagulerade mjölken för att frigöra vasslen verb
- inom lingvistik en vokal som övergår till en diftong verb
- inom juridik upphäva eller ogiltigförklara verb
- kämpa eller brottas med någon eller något verb
- gå sönder [SYN. brista] verb
- röra sig häftigt eller anstränga sig verb
- bråka och väsnas verb
- neutralisera en syra verb
- stycka sönder jordyta i mindre delar verb
- inom matematik dela upp ett helt tal till bråk verb
- kräkas verb
- skaka häftigt och krampaktigt verb
- stor elastisk grynpipig ost som bröts i bitar vid särskilda gillen så att medlemmarna kunde få med sig ostkultur för egen osttillverkning subst.
- slangord för att ha samlag med någon verb
