krona
- utsmyckad huvudprydnad oftast i ädelmetall som har ett symbolvärde för regent eller annan höghet subst.
- huvudprydnad som används som symbol i riter av olika slag (ex: brudkrona) subst.
- stiliserad bild av en utsmyckad huvudprydnad som används som symbol (se krona 1) subst.
- metafor för något oskuldsfullt och mycket fint
- oftsat i bestämd form: statsmakten subst.
- valutan i Sverige och vissa andra länder subst.
- framsidan på ett mynt eller en medalj subst.
- del av något som är placerad synligt och högt belägen (ex:
- inom odontologi den delen av tanden som är synlig ovanför tandköttet (se krona 5) subst.
- inom botanik de övre delarna av ett träd eller en blomma (se krona 5) subst.
- inom botanik blomfjäll hos gräs subst.
- inom horologi en liten cylinderformad anordning på mekaniska klockor som används för att ställa in tiden eller dra upp klockan subst.
- inom obstetrik den övre delen av fostrets hjässa subst.
- rakad fläck på huvudet [SYN. tonsur] subst.
- jungfrudom subst.
- i uttrycket mannens krona: ollon subst.
- i uttrycket hon har/bär (brud)krona under förklädet: gravid kvinna före vigselceremonin subst.