navel
- ringformad fördjupning på buken efter det att naveln har suttit på människa eller andra däggdjur subst.
- mittpunkten för något [bildlig betydelse till 1] [SYN. nav, centrum] subst.
- navelsträng subst.
- inom zoologi analöppningen hos fiskar subst.
- inom zoologi om snäckans urgröpning vid pelarbasen subst.
- inom botanik en fördjupning på en växtdel som uppkommit av att den har suttit ihop med ett annat organ [SYN. fröärr] subst.
- inom botanik det fäste hos vissa lavar som vidfäster underlaget de växer på subst.
- sköldbuckla subst.
- inom botanik mittpunkten på kottfjällens sköldar subst.
- inom glasblåsning ett skarpkantigt runt märke som ibland uppstår efter att glasprodukten lossats från häftjärnet subst.
- en grupp av söta, kärnfria apelsiner som har en navelliknande utväxt vid ena änden som innehåller en liten frukt subst.